Skolhuset – historik

Det gamla skolhuset är typiskt för sin tid och det äldsta bevarade i sitt slag inom tullarna. Det är ett sällsynt exempel på den karolinska tidens byggnadskonst och har kulturhistoriskt värde.

När ärkebiskopen Olov Svebilius besökte Stockholm våren 1695 klagade S:t Olofsborna över att de inte hade egen skola utan måste gå till Klara ”särdeles i den kalla vintertiden”. Kyrkoherde Simon Isogaéus i Klara förklarade då att konsistoriet förbjudit alla privatskolor, men att kyrkorådet planerade att inrätta en skola i S:t Olof. Redan samma höst började skolan, som i början förde en ambulerande tillvaro.

Den förste skolmästaren hette Johannes Haggeus, som dog redan 1698. Trots kriget fick man ett skolhus 1707. I stenskrift på hexameter står det i översättning: Pastor Simon Isogaéus som lovade upprätta mig, Skola levande och kommande släkten prisa. Inskriptionen ledde till diskussion i konsistoriet något år senare.

Skolläraren i Klara förlorade inkomster när elevantalet minskade genom den nya skolan och rektor Lemoin frågade med vad rätt den startat. Kyrkoherden, som enligt överskriften upprättat skolan, borde också dra försorg om dess underhåll. Isogaéus svarade att det var med ärkebiskopens och konsistoriets tillstånd och att det var kaplanen och skolmästaren i S:t Olof som satt upp tavlan.

Kaplanen Nils Tiällman (han finns avporträtterad ”med bok i handen” i församlingshuset) var liksom skolmästaren Petrus Westman mycket intresserad av skolan. Tiällman hade som 12-årig vallpojke i Ångermanland anfallits av en slagbjörn. Att han räddades tog han som prästkallelse. Han gav ut en av de första grammatikböckerna i vårt land 1696 (den blev föremål för en bok 1984 i Lund). Westman gav 1710 ut ”En ny räknekonst”.

Olika ämnen

Latinet som varit huvudämnet fick ge plats för ämnen som historia, räkning, geografi, naturlära, levande språk, etc. Eleverna (endast pojkar) började vanligen i åttaårsåldern. Vid den här tiden fanns det drygt 60-talet lärjungar ”gardes- och arbetsfolks, vakters och andras barn, som för sin fattigdoms skull inte kunna giva ens till underhåll”. Barnantalet kunde variera mellan 40 och 100.

Från början var det en lärare, men senare två inklusive rektorn (en var också kantor). Den här typen av kyrkskolor var avsedda för fattiga barn. De rika höll sig med informator, men flertalet barn gick inte alls i skola. I skolhusets gatuplan fanns spruthus för områdets brandredskap och vagnslider samt lärarbostad. En trappa upp fanns lektionssalarna i fyra rum. De båda vindskamrarna högst upp användes som bostäder för församlingens personal.

Dåliga lokaler

Huset förföll och rektor Utterström rapporterade 1814 om fukt som dryper från tegelstenarna, svårigheterna att värma lektionssalarna eftersom spruthus och vagnslider kylde underifrån. Eleverna använde ytterkläder inomhus och läraren hade kapprock och galoscher. Rovoljelampornas os blandades med dofter från dålig kroppshygien och skämde luften.

En person förklarade att han inte ens för sina drängar hade en så dålig kammare. Rapporten gjorde att kyrkorådet under Johan Olof Wallins ledning rustade skolan. Utterström föreslog redan 1820, då ärkebiskop Carl von Rosenstein vid en inspektion ansett klassrummen odugliga för ändamålet, en insamling, ty ”blotta namnet av att vara Adolf Fredriksbo hade blivit ett tecken till redbara, frikostiga och ädelmodiga handlingar”.

Furubräder lades som golv och bänkar och bord lagades. För dricksvatten köptes två kopparkärl och två järnskopor (för ca 100 elever!). Ett fönster togs upp på gaveln. Fattighjon fick sköta städningen, men inte länge till belåtenhet. Det ordnades på annat sätt att lokalerna skurades en gång i månaden och sopades två gånger i veckan.

Kyrkskolorna ersattes 1819 av en lägre apolologiskola, ett slags praktisk realskola, vilken 1831 flyttades till ett nybygge på andra sidan gatan. Det var Anna Maria v. Baltazar Knigge som donerat pengar till skolhuset och till förbättring av lärarlönerna.

Platser i kyrkan

Barnen hade på söndagarna sina bestämda platser i kyrkan. Läraren Birger Wengstedt tillhölls 1737 att under gudstjänsten sitta i koret och ha uppsikt på barnen ”att de skicka och bete sig som tillbörligt och anständigt är”. Barnen sjöng iklädda långa svarta kappor vid jordfästningar på kyrkogården. På den tiden skilde man mellan trivialskolor och kyrkskolor. Om någon hade lust och anlag för studier hänvisades han till trivialskolan. År 1814 hette det om kyrkskolan att ”av de publika skolebarnen hava aldrig några utgått till högre läroverk”. Ändå fanns både tyska och franska på schemat.

Flickskola

Denna skola höll till i fattighuset på nuvarande församlingshusets tomt. Handarbete och huslighet var pedagogiska paroller. ”Läromästarinna” var jungfru Juliana Svanström och skolan kom att spela stor roll. Den gick upp i Adolf Fredriks folkskola. Enligt stadgar som kyrkoherde Colliander undertecknat skulle lärarinnan vara av ”stadgat och fogligt sinne” så att hon vann barnens tillgivenhet.

Hon borde vara ”ordningsam så till person som till kläder och övriga omständigheter, för att kunna inöva barnen i detta för kvinnokönet oumbärliga husliga skick”. När fattighuset reparerades 1839 flyttades skolan tillfälligt över till rummet över sakristian, nuvarande Wallinrummet. Det ledde till klagomål varvid kyrkkoherde Ekdahl inte utan hetta förklarade att ”barnundervisningen vore det viktigaste medel emot den övertagande demoralisationen”.

Folkskola

1842 års folkskolestadga föreskrev en folkskola i varje församling. Man förklarade att apologistskolan även skulle vara folkskola. Där undervisades 180 gossar. Därtill kom Allmänna barnhusets skola med 110 barn och några privatskolor. 1848 skiljdes apologistskolan från folkskolan. Apologistskolan fanns kvar till 1872. 1847 flyttade skolan till dåvarande Holländargatan 32 och sedan 1864 till det då nya skolhuset vid Saltmätargatan.

Det fanns även andra skolor. År 1818 fanns en fattigförsörjningsskola med då 38 gossar, 6-10 år gamla, ledd av en mamsell Webeck. På 1800-talets början fanns katekesskola, som samlades söndagar kl 1-4 e.m. i sakristian för att undervisas i innanläsning, katekes och biblisk historia. Trots upplysningsidéerna fanns det många analfabeter.

Andra insatser

Allmänna barnhuset, som låg där Norra Latin ligger nu, hade 1638 som förste lärare och präst Johannes Campanius. Han blev senare präst i Nya Sverige och översatte Luthers lilla katekes till indianspråk. Adolf Fredrik var 1887 först i staden med att starta arbetsstuga. 1870 fanns en ”lappskola”, som sedan fungerade länge. Det var skyddsföreningens medlemmar, som två eftermiddagar i veckan lärde ca 150 flickor att laga kläder och stoppa strumpor.

Skiftande användning

1922 uppläts rummen på nedre botten till verkstads- och samlingslokaler för gossföreningarna. 1926 tänkte man riva skolan och bygga ett gravkapell, men Kungl. byggnadsstyrelsen avslog begäran. I stället byggdes då det nuvarande gravkapellet. 1928 iordningsställdes skolan för Fattigvårdsstyrelsen som hade en fattigvårdsdiakonissa där och arbetsvårdsbyrå.

1963 gjordes en restaurering ut- och invändigt. Stockholms stifts Pedagogiska Institut och Svenska Bibelsällskapet blev då hyresgäster. När SPI slutade år 1973 och Bibelsällskapet flyttade år 1986 övertog församlingen lokalerna för egna ändamål.

Ingvar Orebäck
[ Ur Adolf Fredriks kyrkoblad ]

Svenska kyrkans logotyp

Adolf Fredriks församling
Besöksadress: Holländargatan 16
Postadress: Box 3270
103 65 Stockholm
Telefon: 08-20 70 76